Historia

Wenestads Byalag 20 år 1988 – 2008

Byalagets verksamhet de senaste tio åren 1998-2008

Wenestads Byalag har bedrivit kontinuerlig verksamhet även under de senaste tio åren.
Medlemsantalet har behållits ganska konstant under tiden.
Verksamheten har stabiliserats, en del arrangemang har försvunnit, andra har tillkommit.
Kanske har de första årens entusiasm bytts ut mot erfarenhetens säkrare arbetssätt.
Vi syns kanske inte lika ofta i tidningar och press, men fortsätter likväl troget med att arrangera verksamhet för och med byns innevånare.
Från mitten av 2000-talet har styrelsen föryngrats, och därmed har nytt blod förts in i byalaget. Detta märks nog genom lite förnyade punkter på dagordningen.

Julen rings in vid middagstid på julafton i byaklockan, likaså rings det nya året in vid midnatt på nyårsaftonen. En uppskattad tradition som byalaget haft under hela sin tid.

Årligen hålls årsmöte i februari-mars månad. Förutom val av styrelse för Byalaget brukar det bjudas på underhållning av någon form. Under senare år har styrelsen föryngrats, och detta har avspeglats i den verksamhet som bedrivs. Det har blivit lite mer familjekaraktär över arrangemangen, för att passa fler. Om Byalaget ska kunna fortsätta sin verksamhet i framtiden måste man värna om den kommande generationen, likaväl som det som har varit.

Valborgsmässoafton arrangeras majbrasa vid Vävablegan med korvgrillning, tal till våren och sång. Kvällen börjar vid byaklockan, och sen går man i fackeltåg längs Klårrödsvägen till Vävablegan.

De senaste åren har arrangerats kubbturnering på idrottsplatsen i byalagets regi, ett uppskattat och nytt inslag i föreningens verksamhet. I år vid 20-års jubileumet utökas det till familjedag/hemvändardag med inslag av trollkarl och mat.
En annan ny företeelse är jultallriken som har serverats i skolsalen under ett par år nu söndagen före jul, med stor uppslutning av byborna.

Slåtterängen i Körning har skötts och slagits under många år i Byalagets regi. Dock har intresset avmattats på senare år, och vi har beslutat oss för att låta ängen vila för en tid.

Byalaget har ett antal kulturkvällar varje år, några på våren och några på hösten. Det har varit föredrag, men även film och musikaftnar.

Wenestadsbladet utkommer med fyra nummer per år sedan 1990. Den ger information om byalagets verksamhet och vad som övrigt händer i byn. I nästan varje nr finns artiklar av historisk karaktär, tex om människor som levt i Wenestad. Vi försöker också skildra nutiden, och vad som händer här och nu.

Byalaget gav ut en bok om byns historia 1996 – ”Boken om Wenestad”. Den har sålt slut sen några år, och kvar finns bara ett par exemplar i Byalagets arkiv. Funderingar finns nu (2008) att göra en fortsättning på denna bok.

Byns historia pågår varenda dag. På de senaste tio åren har en del förändrats. Bybor föds och dör, nya flyttar in, andra ger sig av. Roligt är att inga hus står tomma särskilt länge, utan fylls med liv och människor.
Den roll som Wenestads Byalag spelat under de gångna tjugo åren, har betytt att byn levt upp, och fått ett rykte om sig att vara en levande och aktiv by.
Det kanske allra viktigaste har varit att verksamheten har fört byborna närmare varandra, och ökat den sociala gemenskapen.
Vi hoppas och tror att byalaget och dess verksamhet kommer att fortsätta i ungefär de former det nu har, och att vi om ytterligare ett decennium kan åter se tillbaks på en aktiv period i Venestads historia.

Tommie Fröjd
Venestad 2008-06-10

Wenestads Byalag 10 år 1988 – 1998

När Alfred Nilsson köpte hus i Wenestad visste han säkert att på den östra gaveln av huset hade en gång funnits en klockstapel för byaklockan. Vad Alfred nog inte visste var, att huset han blivit ägare av, i en ”Häfvdeförteckning” från början av 1800-talet hade kallats för Klockhuset och ägts av byns rusthållare.
Alfred hade haft ett litet ställe på Wenestad nr 10 på gränsen mot Djurröd. Stället hade så länge någon mindes kallats Roekull. Där fanns åker, skog och slåtteräng. Men Alfred hade också varit vägarbetare, mest som asfaltläggare i många år. I byn fick han som närmaste grannar Sven och Bengta. Sven hade hela sitt liv bott på Bastena, ett litet småbruk som han ägt tillsammans med sina tre bröder. När Alfred började renovera det gamla huset fick Sven lov att bära hem allt sådant som inte kunde användas. Rester av den gamla klockstapeln fanns kvar, grova stolpar av ek fästa i hanband och sparrar. De hamnade i Svens savebock och så småningom i hans köksspis. Han fick hjälp av Bernt på nr 1 att bära hem.
I början av detta sekel bodde en gammal kvinga som hette Else i huset, hon hade ett rum på den östra gaveln som undantag. De som handlade med sill på den tiden körde med en häst och en gammal agevajn. När en sådan skjuts stannade vid klockan kunde Else öppna ett fönster, ta ner länken som hängde på en krok på väggen och börja ringa. Det kom folk med en plåtburk i näven och kommersen var i gång. Kanske fick Else lite sill för besväret.
Men den gamla stapeln hade med tiden blivit ranglig, hela takstolen rörde sig när klockan började ringa. Man tog ner klockan och rev stapeln ovan tak. Det var alltså det som blivit kvar som Alfred plockade ner.

Byn saknade sin klocka
Nils Nilsson Lind hade i början av 1920-talet köpt Wenestad nr 10, nuvarande Kullaberg, av Per Jönsson. På hans initiativ ordnades en insamling i byn, och själv körde han till Långebro verkstad och hämtade räls till en stapel. Den tillverkades i byns smedja av Gunnar Nordholm och gjöts fast i det betongfundament där den står idag. Men de insamlade medlen räckte inte, en ny lista fick skrivas ut. Det blev inte trevligt gör den som skulle vandra omkring i byn med den. Stapeln hade blivit för låg, den skulle inte stått just där den stod – det hela var inte helt lyckat. Men stapeln stod där ju. På fundamentet stod årtalet 1925.

En ny väg
Bit för bit byggdes en ny väg utanför byn. En del av Kåstasträdet blev Klårrödsvägen, och vid klockstapeln höjdes vägbanan så att betongfundamentet täcktes över, vatten från vägbanan rann in mot rälsen, de började rosta. Intill stapeln växte ask allt högre – det hela såg ruggigt ut. Mer än en i byn började nog tycka att det inte var bra, Alfred som ju bodde strax intill, sa lugnt: ”Dä sar räled ud”

Det behövdes pengar
En anhållan till kommunen 1987 gav blygsamma 2 500 kr. En lista skrevs ut som lades ut i brevlådorna, och även sändes ut per post. Kristianstadsbladets lokalreporter Allan Näverskog skrev om klockan i tidningen. Karin och Peter Dahlqvist var positiva till arbetet som ju berörde deras trädgård. Ossian Bergström drog upp träd och sly med sin traktor, plinten höjdes ca 30 cm., och Gustav Sandberg? lade en fin rundel av sten mot vägen. Gösta Olofsson åtog sig att renovera stapeln, han skulle ha
2 500 kr, – det enda arbete som Gösta gjort billigt!
Han var som alltid, ytterst noggrann och han tog även klockan ner till Årröd, till Cilla Thomé. Hon gjorde en fin teckning som reproducerades på Vinjetryckeriet. Tavlan blev en bra affär, och har även blivit ett bomärke för Byalaget.

Det blev ett Byalag
Insamlingen till restaureringen gav oväntat många pengar, och vittnade om ett intresse som gav upphov till tankar att bilda ett byalag i byn. När julen ringdes in 1987 och Gunnar Norén högtidstalade pålystes också ett sammanträde till den 16 jan 1988 i skolans lilla sal. Det var fråga om att få reda på om man i byn var för att bilda ett byalag. Det hade gått att få 17 grader varmt i salen, det bjöds på kaffe, det hade kommit mycket folk och det blev mycket prat – mest mot ett byalag. Det blev beslut på att ordna ett nytt sammanträde som kom att hållas i församlingssalen i Träne. Tonen mot ett byalag hade hårdnat, men samtidigt framgick det tydligt att majoriteten var för ett byalag. Motståndet var på sitt sätt hederligt, man var rädd om byns idrottsförening, att ett byalag skulle bli ett hot mot VIF:s verksamhet. Det blev emellertid beslut och en styrelse valdes, men konstituerades inte. Detta skedde senare i VIF:s lokal, det var en markering att det skulle finnas ett samarbete mellan Byalaget och VIF. Det har visat sig att så har blivit fallet. Den första styrelsen bestod av: ordf Göte Svensson, v ordf Lars Johansson, sekr Peter Dahlqvist, v sekr Lennart Waldén, kassör Margareta Bertilsson, studieled Tommie Fröjd, Wiola Tuomaala, Lars-Göran Svensson, Nils-Göran Jönsson.
Sedan 1993 är Nils-Göran Jönsson ordförande.

Det gällde att få en lokal
När skolan i Wenestad lades ner 1971 startade en barnstolsfabrik i lokalerna. Det var tal om att ta upp två portöppningar på framsidan, som väl var blev detta aldrig av, tillverkningen av stolar flyttades till Höör och skolan blev fritidslokal. På frivillig väg möblerades en del av lokalerna, det blev trivsamt och både föreningar och enskilda kunde hyra för enkla aktiviteter. Algot Östergren hade ett visst värdskap och såg till att det hölls någorlunda ordning. En natt vid 1-tiden talade han om för ett gäng ungdomar att längre fick de inte vara kvar. De flesta fann väl detta rimligt, men en del blev förargade och fram på morgonen var både lokal och möbler förstörda. Det fanns alltså ingen fritidslokal byn, kommunen beslöt att skolan skulle säljas. Byalaget lade ett bud på 10.000 kr. Budet togs inte på allvar – som väl var!
Efter annonsering från kommunen blev Monica Johannesson och Peter Mogensen ägare. Priset var 325 000 kr, betydligt högre än kommunen hade väntat sig, vilket ledde till att byalaget, efter ett tioårigt avtal med köparna, att få disponera fd storskolesalen fick ett anslag på 100 000 kr för ordnande av kök och toalett samt en del arbeten på fönster och annat som var skadat. Det blev en del frivilligt arbete, men huvudparten av arbetet utfördes av F:a Sture A Nilsson i Vä, måleriet av Bertil Persson och Axel Andersson, Va arbeten av Lennart Thiman och elinstallationen av El & Energi. Peter Mogensen utförde mycket arbete gratis och byalaget har all anledning att vara tacksamma mot ägarna till skolan.
Detta gäller även Kristianstads kommun. Utöver de 100 000 kr, fick byalaget 15 000 kr för isolering av fd slöjdsalen som nu används för mindre sammankomster. Byalaget har årliga anslag till sin verksamhet. Även från kyrkans sida har beviljats anslag som kompensation för den barnverksamhet som bedrivs i skolan.
Den insamling som kan sägas vara upptakten till att byalaget bildades gav ett oväntat bra resultat – närmare 10 000 kr. Många bybor och fd bybor men även utomstående bidrog med frikostliga belopp. Det kan nämnas att en familj utan någon anknytning till byn skänkte 1 000 kr. Villkoret var att deras namn inte fick synas i något sammanhang. Gunnar Norén skänkte 500 kr till en ljugarebänk vid byaklockan. Alla gåvor har ju varit välkomna. Så har tex den kopparskylt som finns på stapelns fundament skänkts av numera bortgångne Gösta Svensson f på Norra Ryd.
Vintern 1997 beslöts så att ljudisolera taket i skolsalen för att minska bullret vid barnverksamhet och andra evenemang i lokalen. Lennart Nilsson gjorde ett bra arbete för att få det att smälta in i den övriga miljön.
Byalaget har anledning att känna tacksamhet mot alla som bidragit till att verksamheten kunnat bedrivas under de gångna tio åren.

Verksamhet
En studiecirkel startade hösten 1988 och rönte stort intresse. Över 20 personer anmälde sig för att studera Wenestads historia. Studieledare blev Tommie Fröjd. Cirkeln träffades varannan onsdag i VIF:s klubbstuga, senare i byalagets lokal i Venestads skola. Ämnen som togs upp var forntid och medeltid, skolan och lärarna, gamla gårdar och torp, ägonamn på åkrar och ängar, affärer och hantverkare mm. Stämningen var ibland ganska hög och många skratt förekom när gamla minnen berättades. Gurli Nieminen är nu cirkelledare sedan ett par år, och en noggrann nedtecknare av vad som berättas av minnen och hågkomster. Studiecirkelns verksamhet kommer att fortsätta. Foton av byns byggnader finns redan en del, och borde fullföljas, kanske med utökning med foton av en del gamla ting.
En del av det material som studiecirkeln tagit kommit fram kom att användas i den bok som byalaget gav ut 1996 – ”Boken om Wenestad”.
Boken gavs ut i 500 ex och fick ett positivt bemötande, både bland press och i bygden.

Tanken på att restaurera en slåtteräng väcktes vid en sammankomst när naturetnologen vid Länsmuséet i Kristianstad, Kenneth Johansson höll ett föredrag och visade bilder till. Han hade gjort en kartläggning över marker värda att bevara, och en del fanns i vår by.
Genom att Hans Nilsson i Körning ställde lämplig mark till förfogande fick byalaget en slåtteräng. Han har hjälpt till med att stängsla och snickra en grind, samt att söka skötselbidrag.
Ängen har blivit föremål för stort intresse inte bara för själva slåttern med lie och räfsa, utan även för de många växter värda att bevara som finns på området.
Det har ju även blivit anledning till slåttergille första lördagen i augusti, tack vare den fina risengröd och svagdricka som damerna varje år bjudit på.

199? väcktes tanken att återuppbygga den gamla bastuan eller brydestuan som man också säger, som fanns på byns gamla allmänning vid vävablegan.
Renoveringen gjordes helt gratis genom Länsmuseets försorg av personal som anvisades av fastighetskontoret. Det var rejäla, duktiga arbetare som gjorde sitt bästa. Tyvärr saknade de den erfarenhet av dylikt arbete som hade behövts.
Dock blev resultatet trots allt ganska bra tack vare Hjalmars Svenssons överinseende.

Byalaget har ett antal kulturkvällar varje år, några på våren och några på hösten. Det har varit föredrag, men även film och musikaftnar. Även medverkan av församlingens präst och kyrkokören har förekommit.

Wenestadsbladet utkommer med fyra nummer per år sedan 1990. Den ger information om byalagets verksamhet och vad som övrigt händer i byn. I nästan varje nr finns artiklar av historisk karaktär, tex om människor som levt i Wenestad.

En byakrönika kommer ut lagom till årsmötet i mars. Där berättas vad som hänt i byn under det föregående året, vilka som flyttat in och ut, vilka som fötts och dött mm. Nedtecknare var de första åren Ossian Bergström, men arbetet sköts numera av Gurli Nieminen.

Den stora tilldragelsen har nog varit hemvändardagen med olika aktiviteter – marknad, teater musik och utställningar av olika slag. Det mest viktiga har nog varit att folk träffats – många har kommit långväga ifrån.
Det bör kanske nämnas att när det gällde stadgar för byalaget fick vi god hjälp av ett då nybildat byalag i Nymö och dess ordförande, Ove Hult. Han skänkte oss ett ex av deras stadgar, och med vissa mindre ändringar antogs dessa även för vårt byalag. Arbetet i byalaget har hela tiden präglats av intresse och samförstånd, och mycket arbete har utförts under de gångna 10 åren – tänk bara på allt kaffebröd och besväret med servering som damerna stått för!
Byalaget är en tillgång för bygden och kommer att finnas kvar. Genom den barnverksamhet som bedrivs i kyrkans regi och även annars läggs grunden för ett intresse hos de unga för by och hembygd.

Historia
Vår by är mycket gammal, att försöka ge en utförlig beskrivning skulle föra för långt. Torsten Nilsson i Degeberga har hjälpt oss att göra en gammal byordning – granhällesbrev – läslig. Den är från 1639 och har med säkerhet haft en tidigare motsvarighet när det gällt åker och äng. De små smala remsorna odlad mark omgavs med en hel del regler. Att köra över en annans vång sedan den var sådd gick inte – det blev böter till byakassan. Inte heller att utan lov nyttja en annans plog eller harv. I skogen fick ingen utan vidare ta till vara ett vindfälle. Granhällesbrevet innehåller 24 punkter. Den har varit tingförd i Lyngsjö vid olika årtal under 1700-talet. Byaklockan är omtalad när åldermannen ”satt samling” i olika sammanhang. Det är utmärkande att byordningen nästan uteslutande sysslar med det praktiska arbetet i byn., om den sociala samlevnaden finns mycket lite. Byns historia pågår varenda dag. På de senaste tio åren har mycket förändrats, inte alla gånger till det bättre. Tar man till med 25 år är det ännu allvarligare. Det pågår en förändring av de små byarnas struktur där byalagen kanske borde ha ett större inflytande. Under alla förhållande är det viktigt att de finns.
Den roll som Wenestads Byalag spelat under de gångna tio åren, har betytt att byn levt upp, och fått ett rykte om sig att vara en levande och aktiv by.
Det kanske allra viktigaste har varit att verksamheten har fört byborna närmare varandra, och ökat den sociala gemenskapen.

Vi hoppas och tror att byalaget och dess verksamhet kommer att fortsätta i ungefär de former det nu har, och att vi om ytterligare ett decennium kan ånyo se tillbaks på en aktiv period i Venestads historia.

Hjalmar Svensson Tommie Fröjd

Kommentera